Tro mig när jag säger det men jag trodde aldrig att jag skulle bli imponerad av kunskap inom fasadtvätt. Man lever för att lära, sannerligen, för nu har det skett. Jag ska berätta bakgrunden till vad jag babblar om.
Så, vi har en granne i kvarteret som ägnar vad jag tidigare skulle kalla för orimligt mycket tid på fasadtvätt. Då andra villaägare i krokarna bygger och målar och tramsar sig med sina hus – ja, då är denna man uppe på stegar och rengör, putsar och donar med fasaden. Vi är flera som levt som grannar med honom i flera år och ingen har riktigt frågat vad det är tal om. Vad alla dock vet är det uppenbara: Hans fasadtvätt gör huset till det finaste i området. Avundsjuka tränger sig på, både mig och mina grannar.
En dag vågade sig Monika på nr. 15 fram till huset just när mannen – som jag trodde hette Stig men som hette Leif – höll på med sin ritualmässiga fasadtvätt. Jag såg från min tomt att de växlade några ord och sedan återvände hon till sitt. Jag var så nyfiken att jag inte kunde hålla mig. Jag kilade över till hennes hus som fanns två ifrån mitt och knackade på för att veta mer om fasadtvätten. ”Vad sa han?” frågade jag.
Svaret var inte en besvikelse, särskilt inte om man som jag var intresserad av att veta mer om denna fasadtvätt. Personen, som jag där och då fick veta hette just Leif, hade föreslagit en kurs i området. Helt gratis men med fullt fokus på fasadtvätt. Han hade utlovat att han skulle lära alla som ville sig hur man genomförde denna tvätt-ritual på rätt sätt. Om inte annat för att – som han uttryckt det – ”få stopp på allt stirrande varenda gång jag genomför fasadtvätt hos mig”.
Jag kände mig skyldig men skrev genast upp mig som deltagare två på denna kurs. Det var oerhört spännande att se vad som följde. Två timmar senare knackade denne Leif på dörren hos oss och presenterade sitt erbjudande om kurs i fasadtvätt. Jag sa att jag redan skrivit upp mig hos Monica och han rörde inte en min utan tackade bara för sig och vände om. Jag ropade efter honom och frågade vad han ville ha betalt. ”Lite kaffe vore gott. Min kokare än sönder där hemma” svarade han och fortsatte ner längs gatan.